För vår gemensamma jord

Kinas klimatrådgivare He Jiankun säger att ladet kommer att sätta ett tak för sina koldioxidutsläpp. Detta vore naturligtvis ett stort steg framåt i arbetet för att hejda den ökande medeltemperaturen på jorden. Men ligger det något i detta löfte?

Kina är det land i världen som släpper ut allra mest växthusgaser. Detta beror på att en stor del av världens företag har valt att förlägga sin tillverkning till landet, antingen till egna fabriker eller hos underleverantörer. Det som vi köper i Sverige, och som det kanske står Bahco eller Haglöfs på, bidrar alltså till Kinas klimatskuld. Kina gick om USA som världens största utsläppare 2006. På grund av sin stora befolkning är den genomsnittliga kinesens ekologiska fotavtryck inte lika stort som den genomsnittliga amerikanens, men däremot befinner sig Kina och Europa på samma nivå i detta avseende.

Därför är det naturligtvis glädjande att He Jiankun, ordförande i Kinas rådgivande kommitté för klimatarbete, nyligen sade att landets regering kommer att sätta ett tak inom de närmaste fem åren.

Eller sade han det?

Men mycket är fortfarande oklart. He är inte medlem i regeringen, utan enbart en hög rådgivare. Han sade dessutom, senare samma dag, att han enbart hade uttryckt sina personliga åsikter, och var menat för akademin. Han hade alltså inte uttryckt den kinesiska regeringens ståndpunkter.

Kina har en gång tidigare aviserat ett mål för sina utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Det målet stipulerade att utsläppen skulle ligga på samma nivå – relativt mot den ekonomiska tillväxten – som år 2005. Det innebar i praktiken att utsläppen fortfarande kunde öka. Det tak som aviserades av He Jiankun, men som senare drogs tillbaka av honom, skulle dock innebära en absolut minskning.

För många som bor i Kina framstår detta, vare sig det är en ärlig ambition eller ej, som en omvändelse under galgen. Det är väl känt att många kinesiska städer dras med allvarliga smogproblem.